Mikael Broo om jakt

Mina hundar:

Kloss

Snobben

Buck

Rulle

Klinga

Snobben II

Jaktartiklar

Björnjakt

Gimli

Älgräkning

JJ-Artiklar

Som ung grabb började jag med jakt redan i mitten på 1950-talet. Då var det ännu – i spåren efter krigstiden i landet - jakt på gråskinn, ekorrar, som kunde ge en lite extra inkomster. Samma gällde för skogsfågeljakten.

Mitt jaktliga intresse skapades redan då. Men den fortsatta skolgången, andra intressen, giftermål och flyttning till Sverige 1965 satte tyvärr p för fortsatt jaktutövande. Inte förrän jag år 1980 flyttade tillbaka till Finland och min födelsekommun Malax återupptog jag jakten. Och då blev jag det man kan kalla ”allätare” som jägare.

Den jakt jag då upplevde som mest intressant var harjakt med drivande hund. En strävhårig tax, Kloss kallad, som jag vid flyttningen från Sverige hade med mig hem, men som aldrig fått chansen att driva något vilt i vår ”hemkommun” i Sverige (Lindesberg), blev plötsligt och oväntat en perfekt hund för harjakt. Många harar föll för honom innan det var dags att skaffa andra drivande hundar

De drivande hundar som då först föll mig i smaken var beaglar, den engelska lilla ”stövaren”; en hundras vars bästa avkommor gärna drev både hare och räv och som dessutom är ovanligt fin som sällskapsdjur. Direkt skaffade jag mig två beaglar och nästan samtidigt köpte jag en finnspets för skogsfågel- och mårdhundsjakt.

Jag hann ha mycket glädje av de nya jaktkompisarna innan oväntade saker började hända. Först blev den ena av beaglarna, Buck (övre bild), köpt från Sverige, ihjälsparkad av en älgko en sommar ute i Malax skärgård. Samma år, men på hösten, blev den andra, Snobben, efter att ha räddat en jaktkamrat undan en rasande älgtjur vid en harjakt, sparkad så illa av tjuren att han fick ryggbesvär och sedan måste avlivas. Hur många harar jag sköt för dessa beaglar har jag inte hållit reda på. Och dessutom föll det både någon räv och mårdhund för Snobben, som var den tuffare av dem. Men där stod jag plötsligt hösten 1990 och var utan drivande hund.

Några beaglar fanns inte då till salu hur jag än sökte i dags- och jakttidningarnas annonser. Då blev det en finnstövare. En nu hädangången Malaxbo, jägare och hunduppfödare hade, visste jag, en kull finnstövarvalpar till salu. En nackdel var att de redan hunnit bli sex månader och inte hunnit få någon jaktlig träning. Men jag åkte dit, hittade en tik som tilltalade mig och Sedan blev jag stövarfrälst! (Även om det ett par år senare också blev inköp av en ny beagle).

Bekanta dig med BEAGLEN som jakthund på Tavajs kennel hos Titi Rolin i Kyrkslätt och se hennes beaglar i aktion i skogen!

Läs mera

____________________________________________________________

Tiden som Finlandsredaktör för Jaktjournalen

Mitt jaktliga intresse har alltid gått hand i hand med lusten att också berätta om jaktupplevelser och debattera kring jaktpolitiska frågor. Våren 1985 deltog jag i en debatt om skogsfågeljakt i Vasabladet. Debatten uppmärksammades också på andra sidan Kvarken och Bernt Karlsson, då Norrlandsredaktör för Jaktjournalen, kunde inte låta bli att gå in i debatten i Vasabladet. Hans inlägg var välkommet flankstöd för de åsikter jag fört ut i diskussionen.

När meningsutbytet i Vbl bedarrat blev jag uppringd av Bernt, som undrade om jag var intresserad av att skriva om jakt även i JJ. Jag tackade omgående ja till budet: Mitt uppdrag skulle bli att försöka spegla det jaktliga skeendet i Österbotten och i krönikor nagelfara den jaktpolitiska utvecklingen.

Till en början var det utrymme jag fick i JJ generöst tilltaget - fyra sidor. Ekonomiska problem och omorganisering på JJ resulterade dock efterhand i att utrymmet för Finlandssidorna skars ner. Trots påtaglig uppskattning från läsekretsen både i Sverige, Norge och Finland upplevde jag dock ingen motsvarande feedback från den nya redaktionsledningen. För den var jag mest ett försäljningsargument vid kampanjer som skulle sprida JJ i Finland. Det jaktliga skeendet i vårt land var och förblev ointressant. Detta ledde slutligen till, att jag 1998 bestämde mig för att avbryta mitt engagemang i Jaktjournalen.

Under åren med JJ blev det en hel del skrivet. Det mesta är sådant som blivit förlegat och inte längre kan röna något intresse. En del jaktreportage och krönikor kan möjligen ännu ha något läsvärde liksom debatten om transport av jaktvapen på isområden(texterna 11-17). Debatten om rovdjurspolitiken (texterna 21-29) är också intressant och ännu lika aktuell som när jag drog igång den för fem år sedan. Jag har därför på den här sidan, under rubriken "JJ-Artiklar" lagt in ett urval av texter. De flesta av dem har också publicerats i Vasabladet och andra dagstidningar.

Sex år efter det att jag i Vasabladet initierade en debatt om landets rovdjurspolitik har en diskussion om vargar blossat upp igen i vår lokaltidning. Flera inlägg har publicerats i insändarspalterna, Vbl har serverat ett fylligt och informativt reportage (17/1) i lördagsbilagan Magasinet och dagen därpå publicerade bladet en lång och tankeväckande artikel i ämnet av Eirik Granqvist, chef för Natur- historiska museét i Borgå. Hans artikel (text 43) inspirerade mig att påminna om och redovisa något av det jag förde ut i debatten för sex år sedan, (text 44), framförallt vilka som var initiativtagare till och delaktiga i de beslut, som vi idag börjar se effekterna av. Läs också fortsättningen på dagens vargdebatt i ett inlägg av Vbl-journalisten Tom Wilhelms (text 45).

Genom att klicka på "JJ-Artiklar" upptills kan man läsa texterna i tur och ordning. Vill man nöja sig med det som enbart ser intressant ut kan man välja i menyn här:

Artikelmeny

1. Kloss - sällskapshund som blev hardrivare

2. Farväl kompis!

3. Buck - vår svenska beagle

4. Tjäderjakt med oväntad utgång

5. Min nya jaktkompis

6. Beaglen som jaktkompis

7. GIMLI-en kanadensisk tuffing

8. På björnjakt i British Columbia

9. Flyginventering av älg

10. JCO-den slutna organisationen

11. Förvirring kring transport av jaktvapen