Recension/Jakobstads Tidning
Mikael Broo
Malax
"VAD SKÖNT DET ÄR I SKOGEN"
Ny bok: Skogens bästa pass
Författare: Helge Englund
Förlag: Settern/Söderströms, 1997
Omslagsbild: Göran Ekström
Helge Englund, jägare och författare i Bennäs, är förmodligen välkänd inom JT:s
spridningsområde. Men hur ser det ut i Svenskösterbotten i övrigt? Vad vet man om honom
och hans författarskap?
Bland annat de frågorna ställde jag mig, när jag läste hans senaste bok, Skogens bästa pass, som - liksom merparten av Englunds böcker - utspelar sig i jaktens värld.
En enkel enkät bland jaktintresserade ungdomar på Malax och Korsnäs kommuners gemensamma högstadium i Petalax spred inget ljus över frågeställningarna. Men något annat var inte heller att vänta. Både läsfärdighet och läsintresse är nämligen bristvaror hos dagens ungdomar, som hellre tillbringar sin fritid framför teven, videon och datorn än tillsammans med en bra bok; ett beklagligt faktum som på lång sikt utgör ett påtagligt hot mot svenskans framtid i Finland.
Jägare som tillhör de generationer som vuxit upp i böckernas värld, innan teven och datorn erövrade hemmen, har nog inga svårigheter att "placera" Helge Englund. Det gäller inte enbart för läsare i Svenskfinland utan kanske än mer för Sverige, då det huvudsakligen är ett rikssvenskt förlag (Settern), som publicerat hans jaktskildringar.
Skogens bästa pass (Englunds tionde bok som också Söderströms förlag gett ut) är ingen sammanhängande berättelse. Den består av en samling jakt-, fiske- och naturskildringar varvade med minnesbilder av goda jaktvänner, såväl två- som fyrbenta.
Författaren har - både i Finland och Sverige - många goda vänner som han ibland jagar tillsammans med. I jaktberättelserna förblir dessa dock för läsarna ganska konturlösa eller anonyma; egentligen bara namn som passerar trots att en del av dem presenteras via fotografier i boken.
De fyrbenta jaktkamraterna skildras mer detaljerat och blir därför mer verkliga och levande för läsaren. Framförallt författarens favorithundar, taxarna, får mycket utrymme. Och det är skildringarna av jakterna med dem, drevjakter på hare och räv, som utgör höjdpunkterna i boken.
Ingen kan så medryckande som Helge Englund beskriva en spännande och händelserik drevjakt samtidigt som upplevelsen hela tiden dekoreras med den skönhet och sällhet naturen bjuder på. Hans sinne är ständigt öppet för och förmedlar det som syns och sker i omgivningen. Allt emellanåt förundrar han sig på passet över "Vad skönt det är i skogen" och "Att det kan vara så vackert", som han uttrycker det i en av jaktskildringarna.
Ofta står han och filosoferar på passet. Då går tankarna gärna till tidigare jakter eller så reflekterar han vemodigt över de negativa spår det moderna jord- och skogsbruket avsatt i jaktmarkerna.
De finstämda och levande naturbeskrivningarna, det lyriska och målande språket, förflyttar läsaren ut i markerna. Man finns där på passet och upplever själv det som författaren ser, hör och känner.
Mina gamla modersmålslärare vid Nykarleby seminarium skulle förmodligen inte
ha gillat hans språkbehandling; meningar som ibland saknar både subjekt och predikat,
ibland antingen det ena eller det andra, varvas med satser enbart med subjekt och
predikat. Själv upplever
jag inte denna personliga stil negativt, utan som en metod som bidrar till att göra
texten både lästekniskt tillgänglig och lättförståelig samtidigt som den gör
jaktskildringarna mer fängslande och verklighetsnära.
Bildmaterialet i Skogens bästa pass, författarens egna fotografier, är rikligt och bidrar även det till att göra boken lättläst. Den svenska naturfotografen Göran Ekström bidrar med en vacker omslagsbild.
Några stav- och genusfel, förmodligen ett resultat av slarvig korrektur-läsning, förtar inte det goda intryck jag fått av boken.
En lämplig julklapp, inte bara för jägare, utan också för andra djur- och
naturvänner.
Gå till nästa text: Jaktledaren