Jaktchefen tar till orda igen!
Artikel/Vasabladet 8/2 1996
JAKTVAPEN, TRANSPORT OCH INFORMATION
Med anledning av Mikael Broos artikel i Vbl (2.2.1996) ser undertecknad det befogat att korrigera några felaktigheter och ge några förtydliganden.
Jaktvårdsdistriktet har gått in för en aktiv informationsgivning. Undertecknad gav ifjol ut information till massmedia över femtio gånger och kansliet tar cirka 2000 telefonsamtal.
Massmedia har även visat ett ökat aktivt intresse. Informationsgivningen har ökats för att allmänheten, beslutsfattare, fältet och övriga intresserade skall få aktuell information.
Att undertecknad har valt att själv informera enligt egen tidtabell och inte gå med i artikelpolemiken har, av texterna att döma, retat upp Mikael Broo under flera år som tydligen upplever att han därigenom inte får information.
Alla har sitt eget sätt att skriva och har sin egen etik och stolthet att värna om. Detta förutsätter att man tar reda på att det man säger faller inom rätt kategori och att det är korrekt innan man ger ut det.
Uppbyggande kritik är guld värd men man skall kunna skilja på fakta från egna åsikter och uppfattningar samt skriva därefter. Alla utan urskiljning får information från jaktvårdsdistriktet.
De gånger MB har tagit kontakt under de senaste åren går att räkna på en hand. Det jag ger ut baserar sig på den information jag själv erhåller från lokal-, riks-, nordisk- och internationell nivå.
Om den information jag ger ut inte passar någon annans uppfattning rår jag inte för. Det är inte fråga om brist på tillmötesgående eller ovilja att ge ut information. Jag håller mig till den faktainformation som jag har belägg för. I vissa ärenden, som till exempel angående älgjaktsresultatet, ger jaktvårdsdistriktet själv ut informationen.
Jaktvapentransportproblematiken har under en längre tid varit föremål för livlig diskussion eftersom den förorsakar vissa problem och lagstiftningen tolkats på olika sätt. Hur detta problem kan bearbetas och vad som i så fall borde ändras kommer att tas upp vid jaktvårdsföreningarnas årsmöten.
SAMMANBLANDNING
Artikeln blandar ihop ideell intresseföreningsverksamhet och vilthushållningsförvaltning. Rubriceringen är rätt då jägarförbundet (cirka 800 medlemmar) är ett ideellt intresseförbund som dock främst håller på med tävlingsskytteverksamhet. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt (cirka 9000 medlemmar) är lagstadgat och utgör en del av vilthushållningsförvaltningen i Finland.
Genom vilthushållningsförvaltningens organisationsuppbyggnad kan jägarna demokratiskt föra fram sina åsikter och förändringsförslag officiellt vidare genom organisationens olika nivåer ända till högsta instans, vilket även beivras. Detta möjliggörs genom att jägarna utför arbetsprestationer som talkoarbete och viltförvaltningen på organisationsnivå betalas med jaktkortsmedel. Staten får genom denna organisationsuppbyggnad arbete utfört utan att det kostar skattebetalarna ett penni.
Uppbyggnadsmodellen är speciell och endel har det oklart var gränsen mellan förvaltningsarbete och ideellt föreningsarbete går. Jaktvårdsdistriktets uppgifter står nämnda i jaktlagen. Det är inom den ramen vi får verka och arbeta. Till exempel vid jaktlicensgivningen ansvarar jaktvårdsdistriktet för att viltets fortbestånd säkras, inte för att jägarna får skjuta så mycket som möjligt. Jaktlicenser ges på biologisk grund och inte bara för att någon vill jaga. Jägarna själva ansvarar för viltstammarna och därigenom hur mycket de har att beskatta. Detta är ett exempel att vilthushållningsförvaltningen går före jägarnas ideella intresse.
PARAGRAFEN MÅSTE ÄNDRAS
Viltförvaltningsorganisationen fungerar som "ideell" genom att organisationen arbetar för jägarnas möjligheter att bedriva jakt, som tillvaratagande av en förnyelsebar naturresurs enligt principen om hållbart nyttjande. Detta sker inom viltförvaltningsorganisationen genom att inom ramarna för vår verksamhet tillhandahålla information till olika beslutsfattare. Denna information erhåller vi dels genom jägarna själva och dels genom andra förvaltningsgrenar. I en demokrati har alla möjlighet att föra fram fakta, sina tankar och åsikter. Hur beslutsfattarna beaktar och avväger dessa i sina beslut det är en annan sak.
Angående innehållet i artikeln och MB:s påståenden kan konstateras bland annat följande:
- Om MB kan och vill läsa innantill ser han att jag hänvisade i min information till den nya terrängtrafiklagens 3:e paragraf när jag konstaterade att tolkningsmöjligheten försvunnit. Det var ju som MB nu medger "med stöd av tvetydigheten i lagskrivningen och uttolkningen" som jaktvapnen transporterades i motorfordon på isen ända fram till årsskiftet.
- Terrängtrafiklagen gjordes inte med tanke på vapentransport. Om något skall göras åt "problemet" så är det en ändring av paragrafen i jaktlagen, annars slår det snett.
- Terrängtrafiklagen beskär ingen rättighet som jaktlagen tidigare gett, det är i jaktlagen som förbudsparagrafen finns.
- Orättvisor och inkonsekvens förekommer tyvärr i lagstiftning. På grund av vattnets egenskaper och säkerhetsaspekter har vattenområde specialstatus i jaktlagstiftningen (till exempel transport av vapen samt avlivning av skadat vilt från motorbåt.
- Förbudsparagrafen i jaktlagen är gjord med tanke på viltet och inte för att göra det bekvämt för jägaren. Lagstiftningen vill förhindra ett alltför långt nyttjande av den moderna tekniken, som till exempel gör det för lätt att nå varje enskild plats. Beakta att lagen gjorts för hela landet och även för torra land. Det finns även andra paragrafer i samma andemening som till exempel förbjuder "nattseendekikarsikten", vapen med för många patroner, och så vidare.
- Ingen i organisationen har negligerat problematiken utan de har beaktat helhetssynen i lagstiftningen och vad som kan göras.
- Angående "offrandet av" språkliga minoriteter och nonchalans kan konstateras att de finlandssvenska "minoritets"-jägarna längs kusten inte alla drabbats hårdast, trots att det dock förståeligt upplevs som hårt. Vattenlagen ger oss ändå möjlighet att fritt röra oss på havet. De finsktalande "majoritets"-inlandsjägarna skall ytterligare ha vattenägarens tillstånd för att överhuvudtaget få köra på insjöisen.
- MB vet inte något om de avvägningar som gjorts inom förvaltningen angående vad en eventuell öppning av märkväl jaktlagstiftningen i ärendet skulle kunna föra med sig. Terrängfordonslagen gäller annat.
- Jaktlagens bärande tanke; ökat ansvar åt den enskilde jägaren, finns nog där men som för ansvar för viltet.
- Inte är det säkerhetsaspekterna eller rädslan att någon skulle bli skjuten som det handlar om i denna fråga.
SKILLNAD PÅ FAKTA OCH ÅSIKTER
Var och ens uppfattning om något baserar sig på den kunskap och information man har om ärendet i fråga. Har man fel kunskap eller bristande information så blir även ens uppfattning en helt annan. Skillnaden mellan fakta och egna åsikter samt uppfattningar bör även hållas tydlig. Skriver man utan att granska informationen eller med vaga gränser går det lätt fel och skadan är skedd. Jaktvårdsdistriktet står även till Mikael Broos förfogande angående faktainformation bara han skulle höra av sig.
Angående polemikdiskussionen i massmedia håller jag mig till tidigare restriktiv linje.
Tom Eklund
Jaktchef
Fotnot: Att jaktchefen under mellanrubriken "SAMMANBLANDNING" råddar om Jägarförbundet berodde på att Vasabladet i min rubrik ersatt JCO med JÄGARFÖRBUNDET!