KRÖNIKA JJ/6/98-Finlandssidorna
DEMOKRATINS DÖDGRÄVARE
Som JJ tidigare berättat har Jägarnas centralorganisation inom ramen för den så kallade rovdjursgruppens arbete, vars rapport offentliggjordes för drygt ett år sedan, tillsammans med andra samhälleliga intressegrupper tagit ställning för en avsevärd ökning av de stora rovdjuren i landet fram till år 2010. Som ett av lämpliga målområden omnämndes i rovdjursrapporten västra Finland, vilket innefattar också Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt.
I vintras kom dessutom besked om, att JCO därtill beslutat medverka som expert i ett projekt, vars syfte är att påskynda rovdjursökningen och -spridningen. I östra Finland ska man infånga vargar och därefter släppa dem i västra Finland; ett projekt som initierats och omhuldas i första hand av Finlands naturskyddsförbund.
Ovanstående bakgrund blev en självklar utgångspunkt, när jägarna i Malax vid jaktvårdsföreningens årsmöte den 18 mars enhälligt ställde sig bakom en motion till JCO om rovdjurspolitiken.
I motionen yrkades att JCO skulle låta utreda:
1. Jägarnas inställning till den utvecklingslinje visavi rovdjuren somskisserats i rovdjursgruppens rapport.
2. Jägarnas syn på försöket att konstlat öka och sprida vargar i landet samt uttrycktes förhoppningen att resultatet av undersökningen sedan skulle bli riktgivande för centralorganisationens framtida linjedragning för rovdjurspolitiken i landet efter år 2010.
Det påpekades också att jägarna är oroade över den utvecklingsstrategi som JCO centralt valt att omfatta och att den inte av jägarna upplevs stå i överensstämmelse med det budskap som förkunnas i de stadgar som styr jägarorganisationens verksamhet; "att värna om och utveckla jakten i Finland".
I skrivande stund har det uppdagats, att jaktvårdsdistriktets styrelse - på jaktchefens initiativ och med välvilligt stöd av JCO:s vicebas - inte gett motionen sitt bifall. Det betyder med all sannolikhet, att motionen inte heller kommer att omfattas av distriktets årsmöte den 25 april.
De skäl som åberopats, som grunder för att inte bifalla motionen, när den behandlades i distriktstyrelsen är både enfaldiga och osanna. Bland annat har det hänvisats till, att JCO via jaktvårdsföreningarnas årsmöten försäkrat sig om jägarnas stöd för den rovdjurspolitik organisationen anammade inom ramen för rovdjursgruppens arbete; en ren lögn. Vidare har framhållits att JCO fördömt "projekt vargförflyttning" (trots att organisationen är med som expert). I och med detta ansågs de yrkanden som motionen proponerade redan vara fullbordade; enfaldigt så det förslår.
Formellt är det emellertid ingenting i detta skeende som är vare sig antastligt eller felaktigt. Tillvägagångssättet och det faktum att jägarnas åsikter nu stöter på patrull "halvvägs" till JCO:s högsta beslutande organ är dock etiskt sett synnerligen beklagligt och förkastligt.
Det stärker intrycket av en sluten organisation, oemottaglig för och utan respekt för opinionsströmningar och de medlemsintressen den ska företräda. Och det undergräver den demokratiska process, som borde vara en självklarhet för all verksamhet i en intresseorganisation som JCO.
I stället för att stimulera och initiera jägarna till delaktighet och aktivitet i den framtida jaktliga utvecklingen i Finland ger distriktsledningen med sitt beklagliga ställningstagande signaler, som enbart skapar ointresse och alienation.
Det är att ikläda sig rollen som demokratins dödgrävare; institutionella och organisatoriska spöken som samhället i övrigt nuförtiden - gudskelov - bemödar sig att förpassa till historien.