Artikel/Vbl 16/12 1994
Svar till Tom Eklund
OM JAKTVAPENTRANSPORT ÄNNU EN GÅNG
Jaktchefen Tom Eklunds kommentar till mina artiklar om transport av jaktvapen kräver en utförlig replik.
När han nu en gång tar till orda, bidrar han nämligen inte med annat än att skapa ytterligare förvirring bland jägarna. Till detta ska jag dock återkomma i slutet av min text. Först några reflexioner kring hans något ironiska och syrliga konklusioner om mina tidigare försök att spegla de olika uppfattningar som finns bland experterna i en för de svenskösterbottniska jägarna viktig frågeställning.
Enligt Tom Eklund ska man, när man läser lagtext "...se på helheten och inte endast välja ut detaljer", något jag tydligen gör mig skyldig till. Vilka detaljer han egentligen avser förblir emellertid oklart. Men förmodligen menar han det sista begreppet i formuleringen "Det är förbjudet att transportera jaktvapen i motordrivet fordon i terrängen", som ingår i jaktlagens 35:e paragraf.
Enligt min mening är det så, att om man rätt ska förstå vad lagtexten egentligen innebär, måste det först till en tolkning av, vad uttrycket terräng omfattar; något jag är övertygad om att alla experter i sammanhanget håller med om. Gör man inte en sådan tolkning blir hela formuleringen hängande i luften.
En tolkning av begreppet är därför absolut nödvändig i det här fallet. Framförallt är det ett relevant och berättigat krav från jägarnas sida. Annars kommer de, när de i vinter ska ge sig ut på jakt i skärgården, att fortsättningsvis sväva i ovisshet om, vad som egentligen gäller. Den frustationen skulle förstöra allt det positiva och njutbara som man kan uppleva under en jakttur - om man nu överhuvudtaget skulle våga sig ut i skärgården.
DISTRIKTETS ANSVAR
Jaktvårdsdistriktet har ett odiskutabelt
ansvar, när det gäller sådana här stötestenar, att informera om och försöka -
jägarna till fromma -
klarlägga vad som är rätt och vad som är fel. Så har skett till viss del vid möten
runtom i distriktet. Men det är bara bråkdelar av jägarna som ställer upp i sådana
sammanhang. Därför har både informationen och debatten om det aktuella problemet varit
otillräcklig.
Det är mot den bakgrunden mina artiklar i Vbl ska ses. Jag har försökt att redogöra för de två tolkningar som finns i dag, granskat och vägt argumenten på ömse sidor, för att om möjligt lösa hela problematiken. Enligt jaktchefen har jag dock misslyckats. Som stöd för detta antydda konstaterande åberopar Tom Eklund jaktbyråkratins högste tjänsteman, Seppo Havu, som "...har juridisk utbildning och har handhaft beredningen av ikraftvarande jaktlagstiftning".
"I sista hand är det endast lagtexten som gäller", skriver Eklund. Trots mina ringa juridiska kunskaper vågar jag dock påstå, att det både allmänt sett men även i det här fallet är precis tvärtom; att man först utgår ifrån gällande lagskrivning, sedan väger eventuella tolkningar mot varandra och till sist kontrollerar, om det möjligen finns några prejudicerande fall i sammanhanget. Det senare finns förstås inte i detta fall, som också Bror Blusi tidigare påpekat, då paragraf 35 inte ännu varit föremål för någon tolkning och utslag i domstol.
KATASTROF FÖR SKÄRGÅRDSJAKT
Just med anledning av detta har debatten om "transportparagrafen" också hittills handlat om de tolkningar experterna företräder.
Tom Eklund konstaterar vidare "...att paragraf 35 föranleder problem för den som jagar i skärgården vintertid". Att beskriva den situation, som jägarna oförskyllt kunde ha hamnat i - om nu jaktvårdsdistriktets och Seppo Havus tolkning varit riktig - på det sättet är, att avfärda det hela för lättvindigt. De som läst bägge mina texter vet, att det kunde ha blivit mycket värre än så. Det skulle ha betytt rena katastrofen för skärgårdsjakten.
"Men att medvetet lämna bort en del av helheten för att uppnå ett mål gynnar ingen", påstår Eklund och antyder då, att jag på något ojust sätt skulle ha kommit till klarhet i problemsituationen. Jag vet inte vad han menar med detta, men ser fram emot mer detaljerade besked.
Det som Eklund kallar "angreppet på Handbok för jägare och mot redaktören", var ingenting annat än en redovisning av fakta jag fått från mina källor och berättigad kritik för de påtagliga brister den svenska upplagan - på grund av undermålig översättning - lider av; defekter i jägarnas "bibel" som parentetiskt sagt inte begränsar sig till enbart jaktlagens tolkning av paragraf 35.
Mitt fördömande grundar sig dock på "bristande information" konstaterar jaktchefen. Vi får väl se efterhand hur det ligger till med det.
Avslutningsvis en förklaring till det jag menar ytterligare bidrar till förvirring i debatten: Tom Eklund säger i tredje stycket av sin kommentar till mina artiklar, att tolkningen av jaktlagens 35:e paragraf innebär, enligt Seppo Havu och jord- och skogsbruksministeriet, "att jaktvapen inte får transporteras i motordrivna fordon, bland annat på is, utan tillstånd av chefen för polisditriktet". Är detta rätta tolkningen av paragraf 35 har jägarna inte ens rätt att röra sig fritt med sina jaktvapen i bil längs vägarna på fastlandet.
GALEN UPPFATTNING
Om Seppo Havu, avdelningschefen för
fiske- och viltavdelningen på jord-
och skogsbruksministeriet, verkligen står bakom den formuleringen - och om Tom Eklund
vidhåller den tolkningen i fortsättningen - lovar jag att offentligt, på torget i Vasa,
äta upp min gamla jägarhatt.
Så övertygad är jag nämligen om, något jag också konstaterade redan i min andra artikel om denna problematik, att Reijo Hedmans, Are Pylkkänens, Lorenz Uthardts och min tolkning av paragraf 35 i jaktlagen är den enda rätta. Det skulle vara bra, om även jaktvårdsdistriktet, med den auktoritet för jägarna det besitter, offentligt kunde sälla sig till den tolkningen.
Då skulle vi alla kunna jaga i skärgården, utan att någon behövde uppleva och känna att det är något fel med detta.