KRÖNIKA JJ/8/95 - FINLANDSSIDORNA
Mikael Broo
ÄLGARNA GÄRDAS IN
En förlängning av motorvägen från Vasa har som biprodukt fått ett älgstängsel, som dessutom sträcker sig en bra bit längs riksåttan söderut. Stängslet är omkring en halvmil långt.
Detta är inte speciellt långt vid jämförelse med de längsta i landet. Men det är långt nog för att skapa en hel del frågetecken och oro vad beträffar den framtida skötseln av älgstammen inom Malaxnejdens jaktvårdsförening, ett jaktområde på cirka 60000 hektar, som nu nästan helt blivit ingärdat i nordlig och ostlig riktning.
En mycket stor del av älgarna inom jaktområdet vandrar, beroende på årstid, i ost/västlig riktning. Till vintrarna söker de sig betesområden inåt landet - österut. På vårarna återvänder de till kusten. Hur vandringarna i detalj ser ut är inte klarlagt. Men det finns exempel på, att älgar som blivit märkta i gränstrakterna mot Ryssland, kommit ända ut till kusten.
Trots de öppningar som finns i stängslet längs riksåttan är det självklart att älgvandringarna i fortsättningen på något sätt kommer att förändras. Hur de ändras och vilka effekterna sedan blir är tyvärr något man bara kan spekulera om. Det finns nämligen, mig veterligt, ingen studie eller forskning ännu om vilka negativa följder stängslen förorsakar älgstammarna - varken i Finland, Sverige eller Norge.
Det värsta scenariot man kan tänka sig är, att älgstängslena helt stoppar älgarnas normala vandringsbeteende. Följderna av detta skulle kunna bli katastrofala, något som beskrivs av viltforskaren Juha Tiainen i senaste numret av Metsästäjä/Jägaren.
- Vi skulle dra på oss alla de ekologiska och på längre sikt evolutionsmässiga problem som är förknippade med små populationer. Dynamiken i små populationer är inte densamma som i stora. Ålders- och könsstrukturen kan försämras genom ren slump. Inaveln ökar i små populationer och börjar visa sig i form av genetisk belastning. Mindre önskvärda genkombinationer kan bli allt vanligare, säger Tiainen.
Han påpekar också att älgstammen inom ett begränsat, ingärdat område skulle kunna utvecklas i en överraskande riktning och förorsaka oväntade skador för jord- och skogsbruket och eventuellt också i den lokala trafiken.
Det mest troliga skeendet är dock, att älgvandringarna kommer att fortsätta, om än kanske i mindre omfattning än förr. Vandringslederna förändras förmodligen också efterhand, vilket naturligtvis tillfälligt kan resultera i överraskande växlingar i de lokala älgbeståndens numerär och struktur. Med all säkerhet kommer också de lokala variationerna att bli allt större i framtiden; fler helt älgtomma områden omväxlande med marker med god älgtillgång.
I vilket fall som helst kräver utvecklingen en allt noggrannare uppföljning och planering av skötseln av älgstammen i sin helhet i landet. Regionalt kan det nödvändiggöra ett mer långtgående och planmässigt samarbete mellan jaktvårdsdistrikten. Viktigt vore det också, att älgforskningen snarast kunde tilldelas de resurser som behövs för att kartlägga både de kort- och långsiktiga effekterna av att älgarna gärdas in med ett växande antal vägstängsel.
På det lokala planet kräver den nya situationen att jägarna skaffar sig ökade kunskaper om det egna områdets älgbestånd. Jakten måste planeras noggrannare utifrån de kunskaper som förvärvats och selektivitet i den årliga avskjutningen måste bli viktigare än vilket antal älgar som får skjutas.
Ytterst handlar det att värna om en bestående älgjakt även i framtiden.