KRÖNIKA/JJ/Finlandssidorna
Mikael Broo




IURIMA ULTIMA

Iurima iscet ultima versus arstralem plagam et procima mari, skrev danskarna redan på 1200-talet i en farledsbeskrivning om Jurmo i den åboländska skärgården. Efter ett första besök ute på Jurmo, en bjudjakt på guding i början av juni, instämmer jag helt med danskarna.

Men det faktum att "Jurmo ligger ytterst i söder och närmast havet", som inledningscitatet på latin betyder, har naturligtvis gjort området till det jaktparadis det är i dag. Åtminstone när det gäller sjöfågeljakt.

Förr i tiden utgjorde dock sälen ett långt värdefullare och viktigare jaktbyte. Utan säljakt - och fiske - skulle inte den bofasta befolkningen klarat sin försörjning på Jurmo.

Men fisket har förlorat i betydelse. Och säljakten är förbjuden. Även om detta inte helt förklarar att Jurmo avfolkats, så handlar det säkert om faktorer som i hög grad bidragit till att de bofastas antal sjunkit till bara fyra personer.

Man tror att de människor som först befolkade Jurmo kom från andra sidan Finska viken. De ägnade sig med förtjusning åt sjöröveri. Gustav Vasa blev så irriterad över denna inkomstbringande binäring bland dåtida Jurmobor, att han lät bränna ner varenda hus och slå ihjäl allt levande på ön.

Av okänd anledning hämtade han nya inbyggare från Österbotten. Kanske ansåg han dem pålitligare och mindre benägna för sjöröveri. Dagens Jurmobor härstammar således från dessa österbottningar, något som de - inte utan en viss stolthet - gärna framhåller, när de möter tvättäkta österbottningar som jag.

Sedan 1983 är de land- och vattenområden i den åboländska skärgården där Jurmo ligger nationalpark - Skärgårdshavets nationalpark. Det innebär bland annat att jakt är tillåten endast för lokalbefolkningen. I motsats till ålänningarna kan dock ortsbefolkningen här i sjöfågeljakten ta emot jaktgäster. Detta gör naturligtvis ett jaktbesök i detta område intressantare än en vårjakt med enbart kamera i den åländska skärgården, något jag upplevde i fjol.

Har man dessutom turen och förmånen att få Paul Andersson, pensionerad folkskollärare och jägare, som jaktvärd kan inte ett Jurmo-besök bli annat än en upplevelse för livet.

Läs nästa text: Gudingjakten

Tillbaka