Debattinlägg i JJ/11 1996
Björn Ljunggren
Ordförande i Varggruppen
TRAGISKT ATT VARGAR DÖDAT JAKTHUNDAR
I JJ/7/96 skriver Mikael Broo "Vargen - ett hot mot jakten". Ett av de problem som tas upp är att det några gånger hänt att vargar dödat jakthundar. Detta är et tragiskt faktum, som jag som vargvän måste djupt beklaga. Vargen kan dock aldrig komma ens i närheten av de andra risker jakthundar löper.
Nu är jag dock inte säker på att fall då varg anklagats, verkligen är korrekta. Att identifiera spår av varg är mycket svårt och ofta har även direkta synobservationer vid en kontroll visat sig vara felaktiga.
MB:s åsikt är att vargen också kan vara farlig för människor. Men man skall ju aldrig säga aldrig, men faktum kvarstår: Det finns inte ett enda fall i världshistorien då man med rimlig grad av säkerhet kunnat konstatera att en frisk, vild varg dödat en människa.
De fall som beskrivits har bristen att ingen kunnat redogöra för hur man kontrollerat sanningshalten. Erfarenheten från vår tid visar hur ofta folk misstolkar observationer man gjort av varg eller spår av varg. Det är troligt att forna tiders människor inte var bättre sanningsvittnen. Det finns ryska forskare som hävdar att människor dödats av varg långt in på 1900-talet. Jag har dock inte sett någon redogörelse för hur, eller ens om, de kontrollerat fallen de beskriver.
Det fall av "vargangrepp" på en människa som MB hänvisar till från Sodankylä i norra Finland vintern 1995/96 har jag själv haft tillfälle att undersöka. Genom en medarbetare fick jag en lång intervju med "den drabbade". Sanningen visade sig vara en helt annan. Mannen överraskade vargen i ett trångt utrymme mellan två hus. Vargen försökte fly, men den enda vägen spärrades av mannen, som dessutom försökte hålla fast vargen. Vargen kämpade för sitt liv och gjorde mannen illa på benen med sina klor. Däremot försökte den inte bita. Vilket vargangrepp!
Slutligen är MB orolig för en minskad tillgång på vilt i områden med varg och andra rovdjur. Låt mig bara konstatera att en förutsättning för att det skall finnas rovdjur är att det finns bytesdjur. Rovdjuren tar de byten som är lättast att fånga. Detta är oftast gamla, sjuka, skadade djur eller kalvar/kid. Att rovdjurens predation i betydande mån skulle reducera jägarnas möjligheter att tillgodogöra sig det vilda finns det mig veterligt inga vetenskapliga belägg för.
Många har tyckt sig konstatera minskad tillgång på älg och rådjur i marker med varg och lo. Men hur vill man förklara att älg och rådjur minskat även i områden utan varg och lo? Det är så många faktorer som spelar in och det finns faktiskt jägare som säger att älgstammen stärkts i vargmarker.
En annan artikel i JJ/7/96 är skriven av den finske f.d. rovdjursforskaren Erik S Nyholm. Generellt kan om Nyholm sägas att han har åsikter som kraftigt avviker från alla västerländska forskares. Jag har vid flera tillfällen sett hur han framfört de mest häpnadsväckande saker, men nästan aldrig redogör han för vilken information han grundar sina åsikter på. Några citat:
"Vargen testar människans benägenhet att visa rädsla och bli skrämd samt hennes grad av underkastelse. Både vuxna hon- och handjur testar gärna människor. Unga vargar däremot är ytterst misstänksamma och skygga". Vilka sensationella nyheter! Men vilken forskning ligger bakom?
"Barn under tio år är vargar inte alls rädda för...". Hur har han kommit fram till just tio år? Annars har jag hört rikligt med exempel på hur man både i forna tider och i våra dagar (men i andra länder) använt och använder barn som fåraherdar, eftersom även de med lätthet kan skrämma bort vargen.
"... ska man absolut inte vända ryggen till. Då kan vargen anfalla bakifrån". Vilka exempel har Nyholm och hur har de studerats?
Slutligen: Låt oss vara realister. Vargen har kommit tillbaka för att stanna. Det kommer att bli konflikter, men det gäller för oss att göra vårt bästa för att minimera dessa. Den tråkigaste konsekvensen för jägare är om hundar dödas, men nog borde de flesta jägare kunna acceptera att vargen tar vilda bytesdjur.
Jägare vill ju så ofta berömma sig av att vara naturvänner. I delstaten Minnesota i USA, som är mindre än Sverige, har man på ca en tredjedel av ytan ca 2000 vargar. Tillgången på hjortdjur och andra bytesdjur är god. Naturligtvis. Det är helt nödvändigt för att kunna hysa så många vargar.