Krönika JJ/10 - FINLANDSSIDORNA
Mikael Broo
UPPROR I ÖSTERBOTTEN
Älgjägarna i Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt revolterar!
Sedan det blivit klart med hur mänga älglicenser distriktet beviljat inför höstens älgjakt bestämde sig nämligen många jaktvårdsföreningar och enskilda jaktföreningar för att protestera mot tilldelningen. Det gjorde man genom att besvära sig över de kvoter distriktet slagit fast.
Besvärsmyndighet i sammanhanget är Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd i Helsingfors; en institution som plötsligt kommit i rampljuset och som nu överhopats med ärenden av aldrig tidigare skädad omfattning. Många jägare i gemen kände inte ens till myndigheten i fråga.
Det är lätt att förstå älgjägarnas revoltstämning. I jaktvårdsföreningarna runtom i distriktet hade man självmant, i de förslag som gick in till distriktsstyrelsen, radikalt prutat ner avskjutningen inför höstens älgjakt. Men de tilltänkta nedskärningarna fann dock inte nåd inför distriktsstyrelsens ögon. Den bredde på ytterligare.
Pedersörenejden hade till exempel förordat, att dra ner sitt uttag med 80 procent jämfört med året innan. Det räckte inte till. Distriktstyrelsen lade på ytterligare 11 procentenheter. Resultatet av den operationen blev, att Pedersörenejden nu inför jakten har 28 licenser som ska fördelas på 22 jaktföreningar; ingen lätt nöt att knäcka minsann. Nästan likadant gick det för Vörånejden. Hårda bud blev det också för jaktvårdsföreningarna i Karlebynejden, Lappfjärdsnejden och Nykarlebynejden vilka drabbades av nerskärningar i älguttaget på mellan 66 och 80 procent.
De minsta prutningarna blev det för Malaxnejden och Närpesnejden medan Vasanejden hamnade ungefär mitt emellan. Minskningen totalt i distriktet blev i jämförelse med 1994 drygt 61 procent eller i licenser räknat 1192 stycken.
Det man måste fråga sig mot bakgrund av dessa siffror är, om älgsituationen från ett år (1994) till ett annat (1995) verkligen kunnat förändras så omstörtande, att det skulle motivera den radikala minskning i uttaget som fastställts av distriktet. Svaret är förstås nej.
Det som däremot nu nödvändiggör eller till och med kräver stor försiktighet i uttaget är, att uttaget i åratal varit överdimensionerat. Alla har i viss mån bidragit till detta. Men huvudansvaret för tilldelningen av licenser har dock legat på distriktstyrelsen. Det vet jägarna och det bidrog givetvis i hög grad till missnöjesyttringarna på fältet - besvärsskrifterna.
En omständighet i sammanhanget väcker förundran och misstankar om, att inte allt gått korrekt till. När distriktstyrelsen fördelade licenserna till jaktvårdsföreningarna togs beslutet på basen av en utredning som sammanställts av Leif Norrgård, ordförande i Närpesnejdens jaktvårdsförening tillika viceordförande i distriktet. Utredningen visade på ett kraftigt invandringsöverskott (255 älgar) för Närpes del, medan den för angränsande jaktvårdsföreningar, Lappfjärd i söder och Malax i norr, redovisade ett underskott, en utvandring således.
Att strömmen av invandrarälgar så totalt skulle styra kosan till och föredra enbart Närpesmarkerna är inget annat än en våldsamt förvrängd bild av hur älgvandringarna egentligen ser ut mellan inlandet och kusttrakterna i Svenskösterbotten. Hur distriktstyrelsen kunde acceptera detta som beslutsunderlag är ofattbart. Kanske blev man tagna på sängen och därför chockartat mållösa.
Utfallet av licenstilldelningen för Närpesnejdens del är det förstås ingen där som beklagar. Närpesnejden var nämligen den enda jaktvårdsförening i distriktet som fick det antal licenser man anhållit om, 302 stycken, ett antal som därmed ökade dess andel av den totala älgavskjutningen i Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt från 19,7% i fjol till 40% i höst.
Tala om klipp!