KRÖNIKA JJ/3 - FINLANDSSIDORNA
Mikael Broo
FLER ARTIKLAR I JÄGAREN
Vid ett par tillfällen, senast i JJ/8
1994, har jag påpekat att JCO:s informationsskrift Metsästäjä/Jägaren speglar den
finlandssvenska jakten bristfälligt och dessutom serverar ett betydligt bredare
textmaterial över mycket fler sidor för sina finskspråkiga läsare än för
finlandssvenskarna. Metsästäjä har nämligen länge omfattat hela
64 sidor medan Jägaren fått nöja sig med 46 sidor.
Skillnaden i sidantal har i praktiken inneburit, att tidningens finskspråkiga mottagare bjudits på fylligare information, fler artiklar och därmed större möjligheter att utöka sina kunskaper än de svenska läsarna; en negativ särbehandling av de finlandssvenska jägarna som varit både oförsvarlig och orättvis. Inte minst för att alla oavsett språk fått betala samma pris för informationen.
Så självklart och logiskt har saken emellertid inte uppfattats av Jägarnas centralorganisation. Kantänka bottnar detta i ett procenttänkande som ofta präglar majoriteter, när de mäter ut jämlikhet för sina minoriteter; en inte så ovanlig attityd i Finland och som dessvärre ännu spökar i kulisserna i olika sammanhang.
Nu ser det i alla fall ut som, om JCO - eller möjligen M/J:s redaktionsråd - åtminstone allvarligt funderat över orsaken till skillnaden i volym och innehåll mellan Metsästäjä och Jägaren. De slutsatser det lett fram till presenterades nämligen i Jägarens senaste nummer (6/94).
I en notis meddelas nämligen, att ".. det uttalats önskemål om att Jägaren skulle publiceras 64-sidig, såsom den finskspråkiga Metsästäjä", samt att "avsikten nästa år är att korrigera missförhållandet genom att ge ut två av Jägarens nummer som 64-sidiga".
Kraven på en någorlunda likvärdig produkt för de finlandssvenska jägarna kommer således att tillgodoses från och med i år, om än inte ännu 100-procentigt. De finskspråkiga får nämligen också i fortsättningen mer för pengarna per år (384 sidor) än finlandssvenskarna (312 sidor). Men genom att en del annonssidor i Metsästäjä inte översätts, utan faller bort i Jägaren, är skillnaden i verkligheten mindre vad beträffar den egentliga informationsmängden.
Det positiva intrycket av förändringen förtas emellertid i hög grad av på vilket sätt man i Jägaren-notisen försöker förklara varför finlandssvenska jägare tidigare fått en sämre produkt. De artiklarsom tidigare under många år kunnat ingå även i Jägaren har inte kunnat publiceras på grund av trycktekniska skäl, heter det. Som tröst meddelas, att det ändå på årsnivå är bara ett fåtal artiklar som fallit bort. Men vad annat är detta än simpla, onödiga bortförklaringar och därför meningslösa att exponeras i sammanhanget.
På skoj gjorde jag en genomgång av antalet artiklar i respektive utgåva på årsnivå. Den visade att Jägaren innehållit trettio artiklar färre än Metsästäjä per årgång. Multiplicera detta med det antal år som missförhållandet funnits. Då kan man inte längre tala om något fåtal artiklar.
Om de svenskspråkiga läsarna skulle råka vara intresserade av de annonser som publiceras i Metsästäjä rekommenderas man byta ut Jägaren mot Metsästäjä; ett förslag i notisen som naturligtvis är befängt och som bara avslöjar vilka attityder som ändå döljer sig bakom de små framstegens finputsningar av fasaden.
Trots skönhetsfläckarna som förebådat nyordningen måste dock ändringen betecknas som positiv och glädjande för alla de svenskspråkiga jägarna i Finland, även för ålänningarna, då det också kommit besked om, att Åland kommer att få en egen sida i tidskriften.
Det återstår att se hur Jägaren kommer
att spegla den finlandssvenska jakten på fastlandet. Några besked på den punkten har
inte kommit.
Läs nästa text: Så förlorar man skjutförmågan