Wideroos och återflyttarnas beskattning

Den förklaringsmodell som Ulla-Maj Wideroos serverar i Vasabladet (29/1) om återflyttarnas beskattning innehåller inga nyheter. Och den konklusion hon släpper sig i är bara en upprepning av det budskap som långt tidigare formulerats - och intill tjatighet saluförts - av finansministeriet och skattestyrelsen: "Det förekommer ingen dubbelbeskattning i Finland" - en förkunnelse som numera således också slukas med hull och hår av Sfp.

Annat ljud var det i skällan inför det senaste riksdagsvalet.

Jag har skrivit så mycket om den här problematiken att jag själv börjar känna mig tjatig. Och egentligen är fortsatt diskussion kring detta totalt meningslös och onödig. Orsaken till det förklarade jag redan i min förra kommentar till hur problematiken avfärdades i riksdagen.

Men eftersom Wideroos anser att det handlar om 1) ett informationsproblem, 2) problem i skillnaden mellan det svenska och finska pensionssystemet och 3) frågan om att skapa jämlikhet mellan landets pensionärer känner jag mig tvungen att släppa mig i en kort kommentar.

1) Informationen till de skattebetalare det gäller är faktiskt under all kritik. Så långt har ministern rätt. Trots detta vet vi återflyttare mycket väl hur beskattningen går till, något som vi också regelbundet för ut till alla offer för skattestyrelsens informationstorka.

Det är dock inte skattemyndigheternas förtjänst utan ett resultat av eget idogt och ideellt arbete. Den information, de kunskaper och erfarenheter vi inhämtat, värderat och analyserat har lärt oss att allt inte är som det ser ut att vara.

2) Skillnaden mellan beskattningen av återflyttarnas pensioner i Finland och finländska pensioner som går till Sverige är ett resultat av att Sverige till hundra procent lever upp till det nordiska skatteavtal som Finland nonchalerar. Att som Wideroos antyda att problemet för återflyttarna ligger i enbart de olika pensionssystemen i länderna är att handskas vårdslöst med sanningen. Samma synd begår hon när hon förklarar att det svenska beskattningssystemet är ojämlikt.

Sanningen är att det svenska skattesystemet, trots sin totalt sett höga nivå, är humanare och tar större hänsyn till de ekonomiskt utsatta grupperna i samhället än i Finland. Det är en avgörande orsak till att tusentals finländska pensionärer i Sverige i dag föredrar att stanna där trots att deras längtan till hemlandet nästan förtär dem.

3) Jämlikheten, som Wideroos hänvisar till i beskattningen av pensionärerna i vårt land, är en chimär. Och det är inget annat än ett billigt illusionsnummer hon exekverar i när hon påstår att det nuvarande beskattningssystemet för dubbla pensioner befäster jämlikheten mellan alla pensionärer i landet.

Jag har svårt att tänka mig att det finns några pensionärer överhuvudtaget som köper den argumentationen så förödmjukande som de alla blivit behandlade de senaste åren. Hur är det till exempel med jämlikheten mellan våra frontveteraner och övriga pensionärer? Finns det någon jämlikhet i behandlingen av arbetarpensionärer, jordbrukarpensionärer eller pensionärer som varit egenföretagare?

Listningen med samma frågeställning kunde göras hur lång som helst. Och svaren skulle ändå vara lika självklara i varje enskilt fall. Någon jämlikhet mellan de obemedlade grupperna i samhället finns det inte och än mindre mellan dem och de mest välsituerade pensionärerna.

När det gäller från Sverige eller annat EU-/EES-land återflyttade pensionärer föredrar Wideroos och andra i sammanhanget ansvariga makthavare att se de skattemässiga problemen för dem som enbart en isolerad, nationell fråga utan samband med de nordiska avtal eller EU-förordningar som man ändå förbundit sig att följa. Detta styvnackade och stereotypa betraktelsesätt har tidigare renderat landet flera generande näsknäppar från EU-kommissionen.

Mera är nog att vänta i det avseendet.

Läs nästa text

Tillbaka