|
POMPERIPOSSA-EFFEKTER
Skattestyrelsen och dess förlängda armar, byråcheferna på skattekontoren runtom i landet, vill inte erkänna att pensionärer med delpension(er) från Sverige drabbas av dubbelbeskattning. Detsamma gäller också för tjänstemännen på finansministeriet (Helsingin Sanomat 29/10, ekonomisidan).
För skattemyndigheterna handlar det bara om en självklar konsekvens av en progressiv skattelagstiftning, ett resultat av artikel 25 i det nordiska skatteavtalet och om internationell praxis avtalad inom OECD-länderna.
Den som påstår något annat, vi som talar om orättmätig dubbel-beskattning, avfärdas med argument som, att man ”missförstått allt” och att man i själva verket ”beskattas förmånligt” i jämförelse med andra inkomsttagare. Det är att lägga ut dimridåer.
Förmodligen utgår skattebyråkraterna ifrån, att de som drabbats blivit så senila att de inte längre fattar någonting. De pensionärer som hittills i Vasabladet redovisat hur systemet fungerar har dock med eftertryck visat att de vet vad som hemsöker dem.
Skattemyndigheterna kan emellertid inte i sammanhanget anklagas för att göra något fel. De följer förvisso gällande och aktuell lagstiftning. Och kostar inte så gärna på sig att förmedla egna värderingar och åsikter om vad som är berättigat eller inte. När någon skattepolitruk till äventyrs gör det bemöts pensionä-rerna, som det gäller, inte så sällan av en mästrande och grötmyndig attityd. Det har många pensionärer omvittnat i personliga kontakter och jag har också själv upplevt det.
När man blivit pensionär förväntas man inte - som pastor Jansson - ha någon åsikt alls, inte om någonting. Kommer man med några egna tankar om, hur saker och ting borde vara eller framför krav om positiva förändringar blir man ombedd att hålla käften.
Men. Att det finns byråkrater på alla nivåer som kan förgå sig kan man ha överseende med. Också att de anser sig bundna till händer och fötter av de paragrafer som de är anställda att följa.
Viktigare är politikernas inställning. Det är ju bara de politiska beslutsfattarna som har möjlighet att ändra en lagstiftning, om nu en majoritet kan komma överens om, att en förändring är befogad och nödvändig.
Här skär sig tydligen åsikterna mellan de pensionärer det gäller och ansvariga politiker. Ett par riksdagsmän i Österbotten, Håkan Nordman (sfp) och Bjarne Kallis (kristl.) har emellertid i den offentliga debatten inför kommunvalet låtit förstå, att de åtminstone kunde tänka sig att ta bort sjukförsäkringspremien (3,2 procent) på pensioner från Sverige. Mig veterligt har de inte ännu gjort något för att försöka förverkliga detta. Därför skulle det vara bra om vi kunde få besked om detta.
Tyvärr tycks ovannämnda herrar inte mena, att det finns några andra orättvisor, när det gäller utlandspensioner. Det kan bero på, att de inhämtat alltför mycket av sin information från skatte-myndigheterna och lyssnat, eller läst, för litet av det som berörda pensionärer framfört.
Det står utom allt tvivel, att den beskattning som idag tillämpas i fallet, i praktiken är en dubbelbeskattning av den pensionsdel som kommer från annat land. Beroende på hur stor pensionen är, som kommer från utlandet, drabbas pensionärerna olika. Det finns exempel på pensionärer som drabbats av förhöjda skattesatser på mellan 40 och 85 procent, något som bland annat har att göra med storleken på den pensionsdel som kommer från ex.vis Sverige; är den svenska (utländska) pensionen mycket högre än den del man lyfter i Finland, kan den senare inkomsten nästan helt försvinna samtidigt som skatten på utlandspensionen avsevärt höjs.
Till detta bidrar också det faktum, att inkomsten från utlandet minskar eller helt hindrar beviljande av det s.k. pensionsin-komstavdraget. Sammantahet handlar det, enligt min mening, om orimliga skatteeffekter av det slag som Astrid Lindgren i Sverige drabbades av – Pomperipossa-effekter!
Finska skattebyråkrater åberopar, hänvisar som sagt till gällande skatteavtal både i Norden och inom OECD. Men tillämpningen av alla överenskommelser är emellertid inte samma i Finland som i vissa andra länder. I Sverige sker inte någon dubbelbeskattning av pension från Finland och inte heller läggs det någon extra sjukförsäkringspremie på pensionsinkomsten. Varför denna skillnad?
Beror det möjligen på att det finns tolkningsmöjligheter i avtalen och att de finska skattemyndigheterna företräder en strängare praxis än till exempel sina svenska gelikar? Och vilket land har i så fall den rättvisare tolkningen och tillämpningen av de multi- och bilaterala skatteavtalen? Är det förresten överhuvudtaget acceptabelt, att samma överenskommelser tillämpas så olika i ömsesidiga avtal länder emellan?
Som det idag är fungerar beskattningen av dubbla pensioner i Finland också - dessvärre - som ett avgörande hinder, när blivande finländska pensionärer, bosatta och arbetande i Sverige, vill återvända tillbaka till sina hemkommuner. Beskattningen avskräcker, därom finns det många vittnesmål, och upplevs enbart som en bestraffning för att man, när inte det finländska samhället en gång kunde erbjuda arbetstillfällen, tvingades söka sig utkomst i ex.vis Sverige.
Presumtiva återvandrare känner sig helt enkelt inte längre välkomna i sina hembygder! Och kommunerna i Svensk-
österbotten tycks inte heller vara så speciellt intresserade av att få dem att flytta tillbaka. Skulle inte från Sverige inflyttade pensionärer vara en tillgång för alla våra kommuner?
Senfärdigheten bland byråkraterna som utanordnar pensionerna, både i Finland och Sverige, är också under all kritik. Svenska pensioner, som långt efter det att man blivit pensionär i hem-landet, läggs till den finska pensionen har i många fall resulterat i att nyblivna pensionärer överraskande har drabbats av rest-skatter som helt förstört deras ekonomi. Det måste gå att göra något även åt detta. Och det är våra ansvariga politiker som måste ta tag i saken. Annars förändras ingenting.
Jag är en av dem som tvingats jobba både i Sverige och Finland. När jag flyttade hem (1980) fick jag kämpa för att få mina femton tjänsteår tillgodoräknade för en med mina nya kolleger jämlik lönesättning. Det ordnade sig, också till fördel för andra i samma situation (tack vare personliga insatser från dåvarande kommun- och skoldirektör i Malax liksom av många av våra riksdagsmän och sfp-ministern Pär Stenbäck). I samma veva fick jag ett skriftligt besked från finansministeriet med löfte om, att jag som pensionär skulle få tillgodoräkna mig åren i Sverige för full pension från Finland.
När jag i somras, i augusti, pensionerades visade det sig att det papperet inte var värt någonting. I pensionsbeslutet från statskon-toret fick jag besked om att min pension reducerats med 21 procent. Femton tjänsteår i Sverige var plötsligt värdelösa - i ordets egentliga bemärkelse; trots att jag genom intyg till vederbörande myndighet drygt ett halvår tidigare redovisat min tjänstgöring i Sverige och dessutom bilagt det skriftliga löftet från finansministeriet.
Jag vet inte ännu om och när jag eventuellt får någon pensionsdel för utlandsflykten. Enligt handläggaren på statskontoret skulle det dock ordna sig efter tre månader. Men den tiden har gått ut utan att jag fått något som helst besked. Och räkningarna hopar sig.
Jag har onda aningar.
Mikael Broo
Malax
|