Mikael Broo/Malax

ÅTERFLYTTARNA BLIR VINNARE

För ungefär ett år sedan kommenterade jag i ett par tidningsartiklar debatten i riksdagen om återflyttarpensionärernas beskattning. Samtidigt gjorde jag några reflektioner kring uttalanden i samma ämne av andra finansministern, Ulla-Maj Wideroos. Som känt resulterade plenardebatten i riksdagen inte i någonting för återflyttarna. Annat var inte heller att vänta.

Majoriteten av våra beslutsfattare på central nivå har nämligen aldrig varit intresserade av några förändringar när det gäller återflyttarnas beskattning. För politikerna är återflyttade pensionärer en marginell grupp som saknar betydelse när det drar ihop sig till val. Därför är det riskfritt att nonchalera, strunta i de önskemål och krav om förändringar som framförs av återflyttare.

Dessutom har politikernas gängse synsätt till återflyttade pensionärers situation alltid varit, att ”de har det bra och behandlas skattemässigt med andra pensionärer jämlikt”; ett budskap som ständigt återkommit i debatten om återflyttarnas beskattning och som Ulla-Maj Wideroos inte dragit sig för att föra ut offentligt både i Finland och i Sverige trots att verkligheten visat något helt annat. Förkunnelsen har resulterat i att återflyttarna numera stämplas som en bortskämd grupp människor med ohemula och skamlösa krav på skattesänkningar.

Attityden är speciellt märkbar bland skattebyråkrater, såväl lokalt som centralt, men synsättet anammas numera också, tyvärr, av folk i gemen. Häromdagen fick jag detta bekräftat då jag i ett sällskap meddelade att jag nästa månad kommer att få pension även från Sverige. En god vän släppte sig då i ett hånskratt och upplyste mig om ”att det nog inte skulle bli något kvar efter skatt och att mina skriverier inte på något sätt kunde påverka detta”. Jag brydde mig inte om att kommentera.

Med mina artiklar har jag ju bara försökt att informera återflyttarna – precis som jag nu gör - om skeendet i de aktuella frågorna. Kampen för en korrekt och rättvis behandling av återflyttarna har dock skett på andra plan och på annat sätt; en process i vilken min egen insats varit mycket blygsam.

För ett år sedan förutspådde jag, efter den resultatlösa debatten i riksdagen, att det nog för Finlands del skulle bli latläxa i ämnet. Och EU-kommissionens juridiska experter har nu förbehållslöst ställt sig bakom de berättigade krav på förändringar som vi i åratal kämpat för. Det handlar om hur sjukförsäkrings- premierna för återflyttarna ska beräknas och om deras grundavdrag (som exempelvis pensionsinkomstavdraget) i beskattningen ska basera sig på enbart pension från Finland eller på dubbla pensioner.

Finland har således nu, i frågan om uttag av socialskyddsavgifter, dragits inför EG-domstolen. När det gäller hur avdragsrätterna ska tillämpas för pensionärer med dubbla pensioner har EU-kommissionen tilldelat Finland ett så kallat ”motiverat yttrande”, det dokument som alltid föregår en officiell stämning inför EG-domstolen. Domstolsförfarande är således också i den frågan nära förestående.

Det råder diametralt motsatta åsikter mellan EU-kommissionen och Finland i dessa frågor. Kommissionen har entydigt omfattat den åsikt vi hela tiden hävdat och framfört; att återflyttade pensionärer i Finland skattemässigt behandlas ojämlikt och diskrimineras. Men Finland hävdar tjurskalligt att sättet att beräkna exempelvis sjukförsäkringsavgifterna är förenligt med gemenskapslag- stiftningen. Ulla-Maj Wideroos har till och med förfäktat åsikten, att om regelverket ändras ”så accepterar EU en diskriminerande och ojämlik behandling av pensionärerna i Finland”.

Men EU-kommissionen delar inte i något avseende hennes och de finska myndigheternas ståndpunkt. ”Enligt rättspraxis är det nämligen ovidkommande att hävda att tillämpning av gemenskapsbestämmelserna om samordning av lagstiftningssystemen för social trygghet skulle gynna migrerande arbetstagare framför arbetstagare som alltid bott i samma land, eftersom man inte kan tala om diskriminering i juridiska situationer som inte är jämförbara”, säger kommissionen. Därför dras Finland nu inför EG-domstolen.

Någon tvekan om hur en eventuell domstolsförhandling kommer att utfalla finns det inte. Det gäller både för hur problemet med beräkning av sjukförsäkringspremier ska lösas och för frågan om på vilka inkomster som avdrag för återflyttarna ska beräknas. Därför vore det bäst om statsmakten omgående gav upp, rättar sig efter gällande EG-förordning (1408/71 artikel 33/1) och prejudicerande domslut (Rundgren C-389/99 och deGroot-domslutet C-385/00) i EG-domstolen i sammanhanget och sedan justerar sitt regelverk därefter. Det skulle bespara Finland nesan av ett juridiskt nederlag som bara i sin fortsättning medför negativ publicitet för landet som medlemsstat i unionen.

Finland tvingas vid eftergift att till återflyttarpensionärerna (med ränta) betala tillbaka innehållna sjukförsäkringspremier retroaktivt från år 1994. Justerade taxeringar utifrån ändrade regler i fråga om beräkningen av återflyttarnas avdrag kommer att ge ytterligare tillskott.

De återflyttarpensionärer som haft pension från år 1994 och som haft större pension från Sverige än från Finland kommer att bli de stora vinnarna. Men alla återflyttare med pension från Sverige (eller annat EU-land) kan räkna med att få stora återbäringar. Förmånerna kommer givetvis även att omfatta alla som i framtiden har pensioner på gång från utlandet (Sverige).

För många enskilda pensionärer handlar det om tusentals euro. Statskassan drabbas av ett bakslag på miljontals euro. Därför är det inte förvånande att statsmakten så länge stretat emot och dessutom på alla sätt även fortsättningsvis försöker förhala en slutlig lösning.

Men det kan inte förhindra att återflyttarna i slutändan drar det längsta strået. Återflyttarpensionärerna kommer att bli vinnare!

Tillbaka