EG-domstolens beslut om sjukförsäkringspremier 

I somras, den 18 juli, kom ett viktigt och sedan länge väntat utslag i EG-domstolen om vilket beräkningsunderlag som ska gälla vid fastställande av återflyttarpensionärernas sjukförsäkringspremier. I en FNB-notis, publicerad i de flesta finlandssvenska tidningarna, framställdes domslutet som att ”det inte innebar några förändringar i förhållande till nuläget”. Beskedet var en förvrängning eller feltolkning av det faktiska innehållet i domslutet. 

För att förstå vad beslutet från EG-domstolen egentligen innebär är det nödvändigt att först repetera vad som tidigare gällt. 

När sjukförsäkringspremien fastställts för återflyttare med dubbla pensioner (ex.vis från Finland och Sverige) har den beräknats på summan av bägge pensionerna. Det har inneburit att återflyttade pensionärer, som under sin tid i arbete i Sverige där redan betalt sina sjukförsäkringsavgifter, tvingats att betala samma avgifter igen här i Finland när de börjat få pension från Sverige; ett förfarande som framstått som både märkligt och orättmätigt. Därför befriades också, genom ett tidigare domslut i EG-domstolen (Rundgren-domslutet), de pensionärer som har enbart svenska pensioner från skyldigheten att betala sjukförsäkringspremie i Finland. 

Rundgren-domslutet innehöll formuleringar som kunde tolkas som om det även omfattade pensionärer med dubbla pensioner. Men en sådan tolkning föll inte våra myndigheter - och vissa politiker - i smaken. Därmed kom problematiken att igen returneras tillbaka för prövning i EG-domstolen Resultatet av den prövningen är således det beslut som kom i somras. 

(Behandlingen i EG-domstolen utgick egentligen ifrån ett besvär i saken till Högsta förvaltningsdomstolen från en enskild återflyttarpensionär. HFD ansåg sig dock inte kunna ta slutlig ställning till besväret och begärde därför ett så kallat förhandsbesked om tolkningen av i sammanhanget gällande bestämmelser från EG-domstolen). 

Det är i och för sig lätt att förstå varför det budskap som FNB-notisen förde ut gav en osann tolkning av EG-domstolens beslut. Som alla juridiska dokument är nämligen domslutet formulerat på ett för ”normala” människor mer eller mindre obegripligt språk. Texten är således svårtolkad och dessutom till vissa delar även motsägelsefull. En slarvig och snabb genomläsning av den plus bristfälliga kunskaper kring hela problematiken kan därför utmynna i tolkningen, att det beslut som EG-domstolen fattade inte förändrade någonting för återflyttarpensionärerna. 

I själva verket är sanningen den, att domslutet inte kan ses som annat än en total framgång för återflyttade pensionärer i den tvist med myndigheterna vilken pågått i nästan tio år. Domstolen konstaterar visserligen, att en medlemsstat (t.ex. Finland) i EU har rätt att i beräkningsunderlaget för uttag av avgifter till sjukförsäkring medta även pensioner som utbetalas från en annan medlemsstat. Men samtidigt fastslår domslutet att om dessa avgifter redan erlagts i den andra medlemsstaten (t.ex. Sverige) kan inte utlandspensionen ingå i beräkningsunderlaget för (återflyttarnas) sjukförsäkringspremier i bosättningslandet. 

Sedan gör domstolen ett tillägg till detta som för mig framstår som en riktig blunder. Den konstaterar nämligen att ”Det ankommer på den berörde att visa att dessa tidigare avgifter verkligen inbetalats”. Att försöka få fram ett skriftligt intygande om det från en före detta arbetsgivare eller från någon myndighet i Sverige är dock en omöjlig uppgift. Det bekräftas snabbt via en enkel telefonkontakt. Därför borde det enda krav på ”bevisning” som återflyttarpensionärer avkrävs vara att de kan intyga för våra skattemyndigheter att de lyfter pension från Sverige. 

Men för ett samhälle med en politisk majoritet som inte längre bryr sig om hur de allra sämst ställda medborgarna har det och med en byråkrati som i detta sammanhang redan drunknat i ett regelverk som den varken begriper eller korrekt kan tillämpa existerar väl inte sådana enkla problemlösningar. 

Högsta förvaltningsdomstolen funderar som bäst på hur beslutet i EG-domstolen ska tolkas och tillämpas i det enskilda ärende som de tidigare inte ansåg sig kunna avgöra utan att få hjälp från ”ovan”. Som jag redan påpekat finns det bara en riktig tolkning. Och eftersom HFD har en större kunskap än EG-domstolen om nordiska förhållanden och avtal kan man, när det gäller tillämpningen, hoppas att det även i det avseendet formuleras en lösning som inte kräver en orimlig bevisföring av återflyttade pensionärer för att befrias från sjukförsäkringspremier på utlandspensionen. 

Avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen blir på så sätt viktigare än vad som föreskrivits i EG-domslutet. Dessutom blir det prejudicerande för alla andra återflyttarpensionärer runtom i landet.

Men väntan på en slutgiltig lösning är tyvärr ännu inte slut.

Tillbaka