Artikel/Hufvudstadsbladet

Mikael Broo

Malax

BESKATTNINGEN AV UTLANDSPENSIONER

Det är inte lätt att enkelt förklara svåra saker. Edward Anderssons text (i Hbl 7/4) om beskattning av återflyttade pensionärer är ett påtagligt exempel på detta. Därför blev jag uppringd av pensionärer som ville att jag skulle förklara innehållet i hans artikel.

En pensionär och återflyttare i Helsingfors ställde den berättigade frågan om "vem han egentligen riktar sig till"? Hon hade svårt att förstå de svåra och ovanliga begrepp som EA. använde. Långa meningar bidrog också, enligt henne, till att fördunkla budskapet. Påpekandena kom från en högutbildad person, som under hela sitt aktiva liv arbetat som psykolog i Sverige.

En pensionerad akademiker hade således uppenbara problem att "tolka" professorns formuleringar. Var det EA:s avsikt att förmedla något till återflyttarpensionärer borde han därför ha bemödat sig om att uttrycka sig begripligare, tyckte hon.

För egen del har jag inga problem med läsförståelsen. Men en debatt kring den här problematiken är emellertid totalt meningslös om den ska föras på en språknivå som hör hemma i akademiska avhandlingar. Då når den inte ut till dem som berörs av den. Därför är det viktigt att hålla sig till "normalsvenska".

I sakfrågorna, beskattningen av dubbla pensioner och sjukförsäkringspremie på svensk pension, redovisar annars EA samma inställning som våra beslutsfattare och skattemyndigheter. Progressionsuppräkningen (d.v.s. att svensk pension adderas till den finska för fastställande av skatteprocent) skapar sålunda, enligt honom, ingen dubbelbeskattning. Hans budskap är, att den i stället bidrar till en taxeringsmässig jämlikhet mellan pensionärerna i Finland. Det är ett snävt och trångsynt betraktelsesätt.

Problematiken kan nämligen inte, enligt min mening, avgränsas som enbart en jämlikhetsfråga mellan återflyttade och andra pensionärer i Finland. Alla som idag drabbas av den ogina finska tillämpningen av det nordiska skatteavtalet ser frågan i ett vidare perspektiv. De jämför, med rätta, sin situation med hur andra pensionärer behandlas inom Norden och EU. Det de då upptäcker är, att jämlikheten för återflyttarpensionärer i Finland betänkligt haltar. Två domslut i EG-domstolen (Rundgrendomen, C-389/99 och de Grootdomen, C-385/00) bekräftar också detta.

Det förra domslutet har redan resulterat i ändringar i Finland beträffande sjukförsäkringspremien på utlandspension. Den återflyttare som till exempel har enbart svensk pension behöver inte längre betala någon sjukförsäkringspremie. I vissa fall (om den finska pensionen är mycket liten) kan även de med dubbla pensioner få åtminstone en avsevärt reducerad premie.

Någon "lagändring för att avstå från att kräva sjukförsäkringspremie på pensionen från utlandet", som EA kan tänka sig, behövs därför inte. Med dagens lagstiftning har dessutom kommunerna möjlighet att, om de så vill, befria enskilda eller grupper av kommuninvånare från sjukförsäkringspremie.

Jag har läst det nordiska skatteavtalet från pärm till pärm, gång på gång och både på svenska och finska. Ordet pension nämns bara i dess 18:e artikels första moment. Artikel 25, som Finland utnyttjar för progressionsuppräkning, handlar om den som "förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet".

Men när man lyfter pension, en förmån som man sparat ihop till under hela sitt yrkesverksamma liv, förvärvar man inte inkomst. Artikelns ursprungliga syfte är därför, av formuleringen att döma, att täcka alla former av lön, ersättningar och arvoden. Men Finland tillämpar - i motsats till exempelvis Sverige - artikeln också för att snylta på återflyttarnas knappa pensioner.

Att Sverige inte beskattar de pensioner som från Finland går till pensionärer där har för övrigt ingenting att göra med inkomstgränsen för statlig beskattning. I en (tilläggs-)proposition, 1996/97:44, har man motiverat detta. Man ville ha en förenkling av regelsystemet och en minskad arbetsbörda för skattemyndigheterna. Dessutom insåg man i Sverige, att bortfallet av en eventuell skatt på utlandspensioner ur skattefinansiell synpunkt var försumbar.

Därmed lever Sverige upp till den grundprincip som formulerats i det nordiska skatteavtalets 18:e artikel; pension ska beskattas endast i det land som utbetalar den.

Är det mot den bakgrunden så förmätet att återflyttarpensionärer begär och hoppas på samma generösa behandling i sitt hemland?