| Debattinlägg/Vasabladet 30.03.2004 VAD MENAR FINANSRÅDET? Finansrådet Antero Toivainen på Ulla-Maj Wideroos´ ministerium försöker i Vbl (27/3) skingra dimridåerna kring beskattningen av återflyttarnas dubbla pensioner. Han påstår att återflyttarna får en med övriga pensionärer likvärdig behandling. Men de fakta han repeterar tillför inte debatten något nytt. Hans konstateranden och de slutsatser han kommer till är dessutom högst diskutabla, motsägelsefulla och förvirrande. När han inledningsvis beskriver hur den så kallade "befrielsemetoden" fungerar konstaterar han, "att pensionen från Sverige räknas ihop med förvärvsinkomsten i Finland". (Begreppet "pension" ska här tolkas som nettopension plus den källskatt som stannat i Sverige). Konstaterandet är ett erkännande av, att den svenska pensionen med skatt bakas ihop med inkomsterna i Finland och därmed beskattas igen. Ett belopp, den svenska källskatten, som inte ens kommer till landet beskattas sålunda av Finland; ett förfarande som för mig känns både förnuftsvidrigt och oetiskt. Att avdrag av den svenska skatten sedan görs från totalskatten kan betraktas som endast en ringa "förmildrande omständighet" i sammanhanget. Jag läser vidare i finansrådets deklaration och förvirringen bara ökar. I nästa stycke slår han nämligen fast, att "den skatt som betalas till Sverige inte under några omständigheter läggs till de inkomster som beskattas i Finland"! Vad han menar med denna logiska kullerbytta begriper jag inte. Det vore därför på sin plats med en förklaring. För övrigt noterar jag att Antero Toivainen, liksom också några andra debattörer tidigare, försöker flytta över skuldbördan för "den totala beskattningens ogynnsamhet", som finansrådet uttrycker det, på Sverige. "Den höga beskattningen i Sverige", med vilket han väl avser källskatten på 25 procent, är den verkliga orsaksgrunden till återflyttarnas skatteproblem, antyder han. Att Finland beskattar pensioner som går till Sverige med 35 procent låtsas han inte om. Finansrådet påstår vidare, att det även vad beträffar avdragsrätterna råder en likvärdig behandling. Det är ett resonemang som dock helt och hållet bortser från det färska utslag i EG-domstolen som fastslår, att avdrag för personer med inkomster från flera medlemsstater ska beräknas enbart på basen av inkomsten i boendelandet. Det mest intressanta med Toivainens aktstycke i bladet är annars inte det han säger utan just det han låter bli att säga. Att i debatten om totalbeskattningen för återflyttarna inte med ett enda ord beröra de felsteg skattemyndigheterna i landet gjort kring exempelvis (felaktigt uppburna) folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter är förbluffande. Det visar bara hur sjuk hela taxeringsproblematiken är och hur svårt det är för våra myndigheter och politiska makthavare att erkänna och rätta till sina misstag. |